”Ska vi va i la i da?” frågade en av mina nya klasskompisar efter min andra skoldag i byskolan i Korsholm. Jag var tolv och hade redan full koll på åboländska, nyländska och rikssvenska, men nu stod jag som ett levande frågetecken. 

Det hade knappast hjälpt så mycket om hon hade sagt ”i lag” i stället för ”i la”. Först när hon förklarade med andra ord förstod jag vad hon menade.

Rätt snart stod det klart för mig att ”i lag” var ett livsviktigt uttryck för de flesta på min nya hemort i Österbotten. Pelle och Mia hade varit i lag i somras, men nu hade de gjort slut. Grannflickan tyckte om att leka i lag med min lillasyster, och grannfrun jobbade i lag med pappas kusin. 

I standardsvenska uppfattas “i lag” i betydelsen tillsammans eller ihop som föråldrat. Det lever kvar i dialekterna, men till exempel i medietexter ska andra uttryck användas. Man kan arbeta i lag, men då handlar det om jobb i arbetslag.

Tillbaka i Nyland många år senare förundras jag över ett uttryckssätt som också handlar om att man gör något tillsammans. ”Vi åkte med Emma till stan”, berättar en vän. Förgäves väntar jag på att få reda på vem annan som åkte till stan med min vän och Emma. Men ”vi” är bara Emma och min vän. 

Om vi har åkt med Emma till stan måste åtminstone en tredje person ha varit med. Om det bara handlar om Emma och mig kan man uttrycka sig så här: ”Vi åkte till stan, Emma och jag” eller ”Emma och jag åkte till stan”. 

Konstruktionen ”vi åkte med Emma till stan” i betydelsen ‘Emma och jag’ har sitt ursprung i finskan. Uttryck med ”me … jonkun kanssa”är så pass vanliga i finskan att de lätt överförs till svenskan bland dem som talar mycket finska.

Det är bäddat för missförstånd om man inte kan relatera till den finska konstruktionen. Och även om man känner till den finska påverkan och vet att folk uttrycker sig så, kan man inte alltid vara säker på om ”vi” betyder ‘jag’ eller om det används helt korrekt om flera personer. Därför rekommenderas det inte att “vi … med” används i skrift och inte heller i vårdat talspråk.

Den som vill dyka djupare ner i “vi … med” kan hålla upp ögonen för doktoranden Klaus Kurkis artiklar. Han studerar bland annat den här konstruktionen ur en grammatisk synvinkel.

Minna Levälahti

Språkkolumnen skrivs av språkvårdarna vid Svensk Presstjänst. Den publiceras i de finlandssvenska dagstidningarna.