När adjektivet egen uttrycker ägande böjs det inte i obestämd form singularis, hans egen bil, mitt eget rum. Egen beter sig därmed annorlunda än andra adjektiv på -en, hans häpna mamma, hennes näpna dotter. I bestämd form singularis och i formerna i pluralis böjs egen på vanligt sätt med -a, det egna rummet, mina egna pengar.

När egen står för originell, säregen böjs det som vilket annat adjektiv som helst, hennes litet egna vana att peta sig i näsan vid middagsbordet. När egen har den här betydelsen väljer vi ofta att uttrycka oss med är + egen, hon är litet egen.