När substantivet anspråk konstrueras med verb som göra, ha, komma med, ställa och så vidare betyder det att kräva för egen räkning: 

• Han gjorde anspråk på hennes arv.

• När han väl fått fast anställning ställde han orimliga anspråk.

• Hon avsade sig alla anspråk på förmögenheten.

När anspråk föregås av verbet ta och prepositionen i står det för utnyttja, lägga beslag på eller anlita:

• Arbetet tog hela hennes fritid i anspråk.
• Hans diplomatiska förmåga togs i anspråk under förhandlingarnas gång.

Anspråkslös betecknar någon med små anspråk ("en anspråkslös ung man") och är liktydigt med blygsam. Uttrycket i all anspråkslöshet står för i all enkelhet.