Anföringsverbet säger är det mest neutrala anföringsverbet och passar nästan alltid. När det står klart för läsaren vem som citeras behöver inte citatet avslutas med en anföringssats varje gång. På det viset undviker man också en överdriven upprepning av säger.

En viss variation av anföringsverb kan fungera, men för många berättar, konstaterar, befarar, instämmer, tycker, intygar, resonerar, poängterar, understryker, funderar och tillägger blir lätt störande.

Var också uppmärksam på anföringsverbens nyanser: förklarar är inte synonymt med understryker, menar är inte samma sak som konstaterar, och påstår innebär att det som sägs antingen är tvivelaktigt eller direkt osant.

Undvik småler, skrattar, myser och liknande verb. De kan passa enstaka gånger, om de används stilsäkert där det finns anledning att återge stämningen kring en intervjusituation.

Avsluta inte en artikel med "avslutar hon". Det är reportern, sällan den intervjuade, som avslutar en intervju.