När adjektivet syftar på en man kan vi antingen böja det med -e: den skicklige backhopparen, vår nye presidentkandidat; eller med -a: vår bästa backhoppare. 

När vi syftar på en kvinna böjs adjektivet i huvudsak med -a: vår populära kulturminister, Finlands första kvinnliga president.

När adjektivet står självständigt syftar e-formen på män och a-formen på kvinnor: den gamle försvann i tisdags, den rullstolsburna klarade sig bra i tävlingen.

Observera!

• Vissa adjektiv böjs alltid med -a: lilla gubben, min äkta hälft, hennes före detta, vår samtida.
• Vid fasta titlar har e-formen av tradition använts också om kvinnor: förste styrman Anna Andersson och andre vice talman Berit Björk. Den regeln är ändå inte absolut. Det går också att följa huvudregeln och tala om första styrman och andra vice talman oberoende av könet på den som innehar posten. (Den här punkten är uppdaterad 28.11.2022.)  

Vid neutrala beteckningar böjs adjektivet med -a oberoende av könstillhörighet: det nittonåriga vittnet, det snabba biträdet, det nya ombudet.

Fast titlar på -råd är ett-ord bör man undvika formuleringar med efterställda adjektiv i neutrum. Undvik att tala om att bergsrådet var "gammalt". Säg i stället att bergsrådet hade uppnått en hög ålder eller att bergsrådet var en gammal man.

Se vidare Språkriktighetsboken, 2005, s. 88 och Catharina Grünbaum: Språkbladet, 2001.